Etiketter

, , ,

När jag och herr grenman gifte oss, för snart precis ett år sedan, fick jag en väldans fin diamantring som vigselring. Själva ringen hade vi sett ut tillsammans sommaren innan när vi var på Kefalonia.

Bara att vi ens var på Kefalonia (eller Keeefaloonia med danskt uttal) är en historia i sig. Vi hade egentligen planerat att åka runt med bil i Frankrike och besöka små vingårdar, mysiga b&b och ha det allmänt bra.

Men så är vi då på landet helgen innan sista veckan innan semestern (om ni förstår tidsammanhanget) och herr grenman hugger sig själv med en yxa i benet. Så efter en mindre trevlig sjukhusjakt genom Sverige där vi slussas från ena stället till andra, så hamnar vi tillslut på sös och operation med konsekvensen gips i sex veckor. Vår tvåveckorssemester till Frankrike försvann därmed hastigt och mindre lustigt.

Istället fann vi oss själva sittande hemma på söder under våra semester, första gången i vårt vuxna liv vi skulle få vara lediga fyra veckor i rad och det regnande, regnade och sen regnade det lite till. Vi fick ingen rullstol av landstingen eftersom de tyckte att herr grenman skulle röra sig så mycket som möjligt,det tyckte vi också men samtidigt uppskattade vi att kunna förflytta oss. Efter ett psykbryt från mig där jag ringde och grät hos någon tant, fixade vi en rullstol från en privat vårdaktör. Så nu kunde sträckorna vi kunde röra oss utökas från 100 meter till kanske 500 meter, frihet.

Men att skjutsa runt Rulle Rullstol i regnet var inte någon höjdare i sig heller. Så eftersom sverige inte var någon hit beslöt vi oss för att börja leta sista minuten-resor, trots gips och kryckor. Sagt och gjort men det var bara det att halva sveriges befolkning hade också semester i regnet och tyckte också att det skulle vara lite trevligt med sol så det var stört omöjligt att hitta en resa från stockholm. Tillslut fick tag på en resa, till Kefalonien från Köpenhamn. Att åka på charter är ett fenomen i sig att dessutom åka på dansk charter känns som ett mindre äventyr. Vi förstod inte mycket under flygresan förutom att det var många barnfamiljer, med fäder som drack mycket öl och mat som var någon sorts korv och luktade hemskt. Efter tre-fyra långa timmar landade då vi på semesterparadiset (?) kefalonia.

Trots dåliga förutsättningar eller kanske tack vara dem hade vi inga förväntningar och gjorde det till en riktig trevlig vecka, det blev mycket kortspel på balkongen, öl med danska grannar, sängar som gick sönder, upptäcktsfärder på ön, bilresor  på krokiga vägar, lite sol och bad. Eftersom herr grenman var gipsad var det svårt att bada men vi löste det genom mycket platstpåsar och tejp samt att köpa en stor badring som vi kunde putta ut herr grenman i så fick han även bada på sitt sätt, eller flyta omkring på vattnet i alla fall. Under en av de här flytturerna tappade herr grenman sin förlovningsring. Vi hade aldrig hittat några förlovningsringar som vi ville ha utan vi hade köpt ett par i silver att ha under tiden tills de rätta dök upp. Så kvällen efter gick vi till havet, kastade i även min silverring i havet så att de skulle få ligga där tillsammans på havets botten i all evinnerlighet. Så vi gick eller hoppade upp till den juvelerare som fanns i den lilla byn och hittade våra förlovningsringar och min vigselring. Vi var så lyckliga och jag tyckte att min ring vad den finaste av dem alla i hela affären. vilket jag fortfarande tycker såklart.

Så ibland när jag sitter på jobbet och känner att det är lite småtrist så händer det att det blixtrar till på ringfingret och genast sprider sig en varm känsla i magen. Då tänker jag tillbaka på allting vi har gjort och särskilt  på vår semester där för två år sedan och känner att klarade vi den då klarar vi mycket. och allting känns plötsligt mycket lättare.

Annonser